Hunden som omnivor: myten om karnivoren

Hundens resa från vild varg till vår trogna följeslagare är lång och spännande. Under tusentals år har hunden levt nära oss, delat våra måltider och anpassat sig till det vi åt. Den har lärt sig att tillgodogöra sig både kött och växter, vilket visar hur flexibel och anpassningsbar den är. Idag kan vi använda denna förståelse för att ge våra hundar en balanserad kost som inte bara är näringsrik utan också etiskt och miljömässigt genomtänkt, en kost där hunden kan må bra och frodas, precis som den gjort genom historien.

Precis som vi människor kan hunden metabolisera både växter och animalier. Men att vi kan äta kött betyder inte att vi ska. Vi måste påminna oss om att omnivori inte ger oss en moralisk licens: bara för att något är biologiskt möjligt innebär det inte att det är rätt. Biologiskt kan omnivorer tillgodogöra sig både växter och djur, till och med människokött, men vår intelligens och empati ger oss möjlighet att välja annorlunda.

Vi människor tolkar ofta historien så att den passar våra egna förutfattade meningar. När vi pratar om hur vi ätit historiskt hänvisar vi gärna till jägare- och samlarperioden, men tittar sällan längre tillbaka. Faktum är att vi tidigare åt mest växtbaserat, med en och annan insekt i frukten vi åt. Att förstå detta ger perspektiv på våra matvanor idag och visar hur naturligt växtbaserad kost är, både för oss och för våra hundar.

Under jägare-samlartiden åt människor visserligen kött, men i relativt små mängder. Majoriteten av kosten bestod av växter, frukt, nötter, frön och rötter, och mängden animaliskt protein varierade beroende på säsong, region och tillgång. Kött och fisk kunde vara säsongsbaserat och inte alltid lättillgängligt. Detta visar att våra tidigaste förfäder i huvudsak hade en växtbaserad kost, vilket ger perspektiv på både människors och hundars naturliga näringsbehov.

Påståendet att hunden skulle vara en karnivor bygger på att den klassificerats i samma grupp som köttätande djur, främst på grund av dess släktskap med vargen. Men samma taxonomiska grupp innehåller också arter som är växtätare, till exempel pandan. Detta visar hur otillräckligt och förenklat argumentet är, och att det saknar förståelse för djurens individuella biologiska och evolutionära förutsättningar. Historien om hur djur kategoriserades, från Linné och framåt, är fylld av godtyckliga och ofta felaktiga indelningar, vilket kan leda till missuppfattningar om vad som är naturligt för olika arter. Att enbart basera hundens kost på denna kategorisering riskerar att förbise hundens verkliga näringsbehov och evolutionära anpassningar.

Hundar tillhör taxonomiskt sett rovdjursgruppen, men det betyder inte automatiskt att de måste äta kött, och alla köttätare är inte heller rovdjur. Begreppet “rovdjur” används ofta för att beskriva köttätande arter, men i taxonomin är det mer komplicerat och visar hur förvirrande dessa indelningar kan vara. Hunden är dessutom ett av de mest avlade djuren vi har, vi kan inte förvänta oss att en mops skulle överleva som ett vilt rovdjur ute i naturen.

När vargen domesticerades delade den människans mat, vilket över tid ledde till genomiska förändringar som gjorde hunden anpassad till en kost rik på bland annat kolhydrater. Den köttmängd vi idag ger våra hundar är onaturlig för både dem och oss, och bidrar inte till någon positiv effekt på deras (eller vår) hälsa.

Ett vanligt påstående är att kött skulle vara den bästa proteinkällan, men alla växter och baljväxter innehåller protein. Aminosyror som är byggstenarna i protein finns överallt i växtriket. För över 70 år sedan växte myten om proteinbrist fram, vilket har lett till en “proteinhysteri” kopplad till sociala normer och maktstrukturer. Växtbaserad kost har historiskt setts som “feminisering” och passiv, medan kött har kopplats till styrka och makt, något som också speglar patriarkala strukturer inom djurindustrin. 

Myten om att växtprotein skulle vara en ofullständig källa till protein och måste kombineras för att ge alla essentiella aminosyror motbevisades redan offentligt år 2001 men är en myt som trots det lever kvar idag. Alla växtproteiner innehåller i sig essentiella aminosyror. Stora växtätande djur, som giraffer och noshörningar, växer och frodas på enbart växter, det visar tydligt att proteinbehovet kan tillgodoses utan animalier.

De negativa effekterna av animaliskt protein är däremot väldokumenterade: ökad risk för njursjukdom, störning i kalciumbalansen, benskörhet, cancerrisk, leversjukdomar samt hjärt- och kärlsjukdomar m.m. 

Animaliskt protein innehåller också mer svavelhaltiga aminosyror som kan omvandlas till vätesulfid- som i sin tur kan orsaka förändringar i tjocktarmen och leda till cancer. Nitrosaminer (välkänt cancerframkallande ämne i cigarettrök) kan bildas när nitriter reagerar med aminer, och detta kan ske både i obearbetat och bearbetat kött. I bearbetat kött är risken mycket större eftersom nitriter ofta tillsätts som konserveringsmedel och färgämne, särskilt vid upphettning. I obearbetat kött finns naturliga nitriter i mycket lägre mängd, men vid hög värme eller lång tillagning kan små mängder nitrosaminer ändå bildas. Exempelvis har 1 korv lika mycket nitrosaminer som 5 cigaretter. Detta är en av många anledningarna till att växtbaserad kost kan vara ett säkrare alternativ, både för människor och hundar.

Att välja en växtbaserad hundkost är inte bara ett etiskt beslut, det kan också förbättra matsmältning, stödja en hälsosam vikt, stärka hud, päls, hjärta och immunsystem, och samtidigt minska risk för kroniska sjukdomar. Det är ett sätt att ge hunden näring som bygger på helhetshälsa, snarare än tradition och vana.

Ett annat vanligt argument är att köttätande, för människor och hundar, anses som “naturligt”. Men vad som är naturligt är inte alltid etiskt försvarbart. Människan har naturligt aggression, men det betyder inte att vi har rätt att skada andra. Vi har också "naturligt” intellekt, empati och förmågan att reflektera, och det är dessa egenskaper vi bör vägledas av när vi formar våra handlingar mot andra levande varelser.

Det finns en tydlig diskrepans mellan hur vi värdesätter våra hundars välmående och vår vilja att ge dem det bästa livet, och samtidigt vår oförmåga att se och ta ansvar för de andra djur som lider för våra vanor och antaganden om vad som är 'naturligt'.

Nitrosaminer, det starkt cancerframkallande ämnet jag nämnde tidigare, är så giftigt att en ny produkt som innehöll det och var avsedd för konsumtion skulle förbjudas idag. Ändå tillåts bearbetat kött säljas, vilket visar hur starkt industriella och ekonomiska intressen påverkar våra matval, långt ifrån hälsa eller “naturlighet”.

Jag har full förståelse för den tveksamhet många känner inför att ge sin hund en växtbaserad kost. Det kan verka som en stor omställning och det kan kännas som ett avsteg från det som länge setts som “naturligt”. Men det finns goda nyheter: The British Veterinary Association har nyligen erkänt växtbaserad hundmat som fullt godkänt och näringsmässigt tillräckligt, en verklig milstolpe för hundhälsa.

Samtidigt bombarderas vi dagligen med påståenden som presenteras som fakta, som att hunden måste vara karnivor eftersom den härstammar från vargen. Många veterinärer har dessutom inte en djupgående utbildning inom nutrition och kan ha yrkesintressen kopplade till foderindustrin, ofta med ägande kopplat till animalieproduktion. Det är därför viktigt att skilja mellan evidensbaserad kunskap och upprepade myter som sprids utan vetenskapligt stöd.

Jag hoppas att förståelsen för hur vi indelar djur och varför vissa argument upprepas kan göra det tydligare varifrån myten om karnivoren kommer och vilket syfte den egentligen fyller. Samtidigt ger det insikt i hur svårt det kan vara att ifrågasätta ett så djupt etablerat system, både i samhälle och tanke, och skapar en större medvetenhet om våra egna val och övertygelser.