Från hund till helhet: om fria val och etik i hundmat

Vi kan inte ha en meningsfull diskussion om vegetabilisk hundmat utan att ta in det etiska perspektivet. Växtbaserad hundmat är hälsosam och kan till och med vara nödvändig. Men vad hindrar oss från att ta steget fullt ut, om inte hur vi dagligen tränar vår hjärna i att rättfärdiga de animaliska produkterna i vår vardag?

Det etiska perspektivet är inte relevant för hunden själv, såvitt vi vet har hundar inga etiska preferenser eller omdömen, men för oss människor är det omöjligt att bortse från. Det är grunden för att ifrågasätta den karnistiska utbildningen och de myter som genomsyrar vårt sätt att se på mat, både för oss själva och våra hundar. Genom att synliggöra detta kan vi minska osäkerhet och tvivel och skapa trygghet i valet att övergå till en växtbaserad hundkost.

Köttets betydelse reproduceras varje gång det serveras och äts, medan djuren hålls åtskilda från vår vardag, tills de slutligen hamnar på en tallrik eller i en hundskål. Tillsammans med myterna om animaliskt protein och hundens näringsbehov, gör detta system djuren och konsekvenserna nästan osynliga.

Tänk på känslan av att en hund inte är mat. Den är mer än bara kulturell, det är en autentisk reaktion, grundad i empati och våra värderingar. Vår relation till hundar kan öppna dörren till större empati för andra djur. Att tanken på att äta hund känns chockerande är en reaktion som kan bli vägledande, inte bara för hur vi behandlar våra husdjur, utan också för hur vi förstår och agerar mot andra djur.

En viktig del av mitt arbete med växtbaserad kost för hundar handlar inte bara om näring, utan om att skapa medvetenhet kring våra val och de djur vi lever med. Många ser hundhälsa som ett isolerat ämne, men för mig går det inte att skilja bort det etiska ansvaret vi har som djurägare/beskyddare. Att tala om hundens kost öppnar samtidigt dörren till samtal om vår relation till andra djur, vår egen hälsa och planetens välmående.

Genom att reflektera över hur vi ser på mat och djur kan vi börja ifrågasätta djupt rotade myter och vanor som ofta presenteras som fakta. De flesta av oss lever nära djur, men när det gäller maten på vår tallrik abstraherar vi dem och de blir produkter snarare än liv. För att göra medvetna, etiska och hälsosamma val måste vi förstå konsekvenserna av våra handlingar.

Kan vår nära relation till hundar hjälpa oss att utveckla empati och förståelse även för andra djur? Jag tror det är möjligt, och det vore både spännande och värdefullt att fortsätta utforska detta. Våra hundar, eller andra husdjur, är individer vi älskar och skyddar, och tanken på att de skulle bli mat är för de flesta av oss högst otänkbart. Ändå accepterar vi att vissa andra djur kan vara det.

Min förhoppning är att samtal om hundens hälsa kan bli en ingång för fler människor att utveckla empati och nyfikenhet gentemot andra djur, och kanske till och med andra marginaliserade grupper, genom att synliggöra de tankesystem som styr våra val, och som inte alltid grundar sig i rättvisa och integritet.

De flesta av oss tänker på våra matval som “fria val” – vi gör som vi vill, och våra hundar får det vi väljer att ge dem. Men är våra val verkligen fria om vi inte reflekterar över konsekvenserna? Vad vet vi egentligen om nutrition, hälsa och djuren på tallriken – hur och varför de hamnat där? Fria val är bara verkligt fria när de grundas i kunskap, reflektion och integritet.

Att konsumera djur leder inte bara till lidande, utan också till miljöförstöring, hot mot vår egen överlevnad, och framväxten av zoonotiska sjukdomar och pandemier. Att påstå att köttätande är “naturligt” kan ibland vara ett sätt att undvika ansvar för våra fria val. John Sanbonmatsu, författare och etikfilosof, beskriver djurindustrin som en manifestation av “Bad Faith” – en radikal form av ondskefullt beteende där vi systematiskt reproducerar kulturella idéer om vilka liv som betyder något.

Att förändra normen kring köttätande, både för oss själva och våra hundar, kräver att vi vågar prata om etik och de större frågorna. Det handlar inte om tvång, vi vill alla våra hundars bästa. Men genom att öppna våra sinnen, ifrågasätta etablerade myter och utbilda oss själva kan vi minska rädslan och osäkerheten inför att prova något annorlunda.

Själv var jag länge vegan, men min första hund Bonnie, åt större delen av sitt liv bara animaliskt foder. Inte för att jag ville, utan för att jag kände mig osäker och saknade kunskap om hundars hälsa. Att våga tänka annorlunda var en utmaning, men idag är jag tacksam för resan. Den erfarenheten har lärt mig hur viktigt det är att ha modet att fatta val grundade i fakta och empati, både för våra hundar och för oss själva.

I slutändan handlar det om att utbilda på flera plan, så att vi kan fatta grundade, medvetna beslut, först då blir våra val verkligen fria.